Inga inlägg på väldigt lång tid. Jag vet. Livet har helt enkelt inga luckor kvar på sitt schema. Varje liten ruta är ibockad och ett erkännande kryper sakta om än väldigt motvilligt fram: det är för mycket och jag hinner inte med allt jag vill. För jag vill mycket och längtar efter mycket även om jag älskar nuet och allt som händer här.

Men just nu händer allt just i nuet och det är svårt att delegera bort saker. Allt sker efter att jag sett till barnens bästa så tiden är pressad till max på gränsen till överbelastning. Inte konstigt att jag faktiskt varit hemma sjuk en hel vecka nu och som pricken över i:et fick jag ryggskott på detta i morse. (FAN.)

Läser jag ovan rader kan kan känna stressen krypa i under skinnet som en osynlig alien på film men då får man ta ett djupt andetag (aj!) och tänka om. Tänka rätt. Vad nu det är när man väljer bort saker man gillar hur man än gör.. Tänk om dygnet hade 5 timmar till. Bara 5 skulle räcka långt.

Kommer inte hinna skriva allt som är i farten men mycket oväntat händer, en hel del planerat och så har livet fria händer såklart när det gäller den större delen av schemat. Enda konstanten i mitt liv är den obeskrivliga kärleken som bor på en speciell plats i mitt hjärta som bara mina älskade underbara pojkar äger tillträde till. <3

Hörs snart igen..