Livet tuffar på i en takt vi oftast vant oss vid. Vardagliga rutiner bildar en räls som vi kör vår egna privata kollektivtrafik på dag ut och dag in. Vi har våra stationer där vi stannar, tankar och åker vidare tills vi rullar in till centralen och stämplar ut för att sova ett par timmar..och dagen därpå är på på spåret igen..tuff tuff.. Det är så många saker man skjuter på framtiden men hallå? "Framtiden" krymper för varje sekund som går så ska man hinna något av det man vill behöver man lyfta blicken och se sin spegelbild i ögonen. På riktigt. VILL du förändra ditt liv? Eller är det bara något som du fastnat vid? Om du VILL kan bara DU göra något åt det du vill förändra.

Jag är skyldig till många sådana förseningar av mina drömmar och mål men har inte släppt dem och nu tar jag tar i dem en gång för alla. From denna månads slut och året ut ska det ske en hel del positiva förändringar och jag vet att det kommer att dra till sig ännu mer härliga vibbar :) Gör det du med! (OBS! Bilden är privat och ett av Alexanders bus i sandlådan)

RECEPTET HITTAR NI HÄR

RECEPTET HITTAR NI HÄR

Till och med ordet får energimolnet att krympa ihop till en liten boll i mellangärdet och låtsas som om det inte hörde det nämnas. Luften har långsamt invaderats av små kyliga och ettriga vindar som påminner om rysningar av obehag man kan känna när något inte riktigt stämmer. Inte helt fel liknelse om man inte ser fram emot nästa årstid. Hösten är här och det är lika brutalt varje gång det sker.

Att ta avsked av denna korta säsong känns aldrig som något positivt. Värmen är konstant saknad resten av året och längtan kan driva många till depp. I mitt fall blir jag bara sur över att det är grått, kallt och fuktigt. Tråkigt. (Att ha reumatism gör det inte direkt bättre..) Det är ännu värre när sommaren bara varit sporadisk och den där riktiga känslan inte infunnit sig. Om man fått ladda batterierna och njurit av solen en längre tid kan hösten tom kännas vacker och avslappnande men nu..nej usch.

För att sommaren ska lyckas tina upp den frusna människan behövs det längre och mer sammanhållande värme under solens välsignelse. Inte bara små stänk och elaka teasers av vad som skulle kunna varit. För vem kan säga att denna sommar har varit ens i närheten av OK? Framför allt har den varit i maskopi med tiden och bara stressat förbi. Det lutar åt en semester utomlands i höst.

Någonstans där sommaren och värmen inte bara är på låtsas..

 

Ibland är det inte en lugn stund. Är det inte diskmaskinen som dundrar är det ljudet av nya känslor i en liten kropp som ekar mot väggarna och trummhinnorna vibrerar som surret från en kolibri.. Detta varvas med ljudet av en polissiren, en brandbil, tonerna från Bruno Mars Grenade, bebissnack, 2årssnack och andra vardagsljud som är lika med ett liv i sällskap med småbarn. Det är nästan aldrig tyst och när det väl är det blir man orolig att något är fel eller så är man för trött för att upskatta det till fullo och sömnen sätter klorna i det sista av energipuffen man har kvar. Zzzzzz...

 

Skulle jag byta ut det mot någon annans liv? Aldrig någonsin. Trots sömnbrist och stress att hinna allt annat utan att det ska ta tid från barnen så är det värt allt 1000 gånger om. Älskar mina barn så mycket att jag orkar och orkar lite till men det finns inte mycket krafter över till annat. Det betyder dock inte att jag inte orkar tänka eller sakna vissa människor i mitt liv. De som vet det är kvar som mina vänner och det är jag tacksam över.