Ibland är det inte en lugn stund. Är det inte diskmaskinen som dundrar är det ljudet av nya känslor i en liten kropp som ekar mot väggarna och trummhinnorna vibrerar som surret från en kolibri.. Detta varvas med ljudet av en polissiren, en brandbil, tonerna från Bruno Mars Grenade, bebissnack, 2årssnack och andra vardagsljud som är lika med ett liv i sällskap med småbarn. Det är nästan aldrig tyst och när det väl är det blir man orolig att något är fel eller så är man för trött för att upskatta det till fullo och sömnen sätter klorna i det sista av energipuffen man har kvar. Zzzzzz...

Skulle jag byta ut det mot någon annans liv? Aldrig någonsin. Trots sömnbrist och stress att hinna allt annat utan att det ska ta tid från barnen så är det värt allt 1000 gånger om. Älskar mina barn så mycket att jag orkar och orkar lite till men det finns inte mycket krafter över till annat. Det betyder dock inte att jag inte orkar tänka eller sakna vissa människor i mitt liv. De som vet det är kvar som mina vänner och det är jag tacksam över.