Ibland är livet bara för mycket. Tempot dunkar i öronen och själen flämtar av utmattning men den obarmhärtiga hjärnan piskar bara hårdare..framåt framåt framåt.. Likt ett dovt upprepande mantra som ekar mellan tankarna och planerna som studsar i ett stressat universum..

Men ibland lyckas själen fånga livet i det parallella universumet. Det alternativ som faktiskt existerar sida vid sida av alla måsten och krav.. Denna bild är en sådan stund. En stilla stund i ren eftertanke.

Frågan är: vad ser du?